65106 är mer än ett nummer

En tid på KSS tvingade mig till Skövde i dag och som alltid när man ska förlita sig till kollektivtrafiken så tar de tid.

Jag missade hembussen med 20 minuter, så jag fick 1,5 timme "tillgodo", kom på att jag hade en massa rabattcheckar från Coopet, så jag traskade in på Kappahl o spanade in rean, där fyndade jag jeansshorts för 124.50:- (ord. pris 349:- ) två par jeans á 99:- styck (ord. pris 499:- o 349:- ) plus ett bälte som inte va på rea för 99:- allt som allt gick de till 421.50:-  i kontanter betalade jag 21.50 o jag har fortfarande en check kvar

MEN... nu till de roliga - när jag plockade upp kläderna o skulle "lappa av dom" så ser jag att de ena paret jeans kallas "Magic trousers"  läser vidare "made for women with real curves. Flatten your tummy and lifts your buttocks. You will feel one size smaller and lock great"

Om dessa jeans skapar sån magi med våra kroppar, då förstår jag inte varför man rear ut ett par 500 kronorsjeans för 99:-

Magi eller inte, jag känner mig ändå nöjd med mitt köp o de e ju huvudsaken

KRAM O NATTI NATT

Efter en natt med god sömn o en enkel frukost funderar jag på vad jag ska ta mig för denna gråa regniga söndag, tror jag ska berätta om FÖRRA natten...

Jag begav mig ut tämligen sent för ett besök på Lilla Bryggeriet, stadens enda nöjesställe numera, vi har tyvärr inga pubar eller kvarterskrogar som man kan slinka in på för en stunds prat över en öl, på Brygget e de stimmigt o fullt av packade kids, tänk om man kunde öppna en pub med 30 års gräns

Nå väl – jag blev inte borta länge, köpte EN öl, träffade en tidigare arbetskamrat som jag pratade bort ölen med, sen hem igen, de hela tog en timme.

Jag var fortfarande för pigg för sängen, så jag satte mig en stund vid datorn, vet inte riktigt hur lång tid de tog innan jag kände att nåt var galet – MÅNS syntes inte till... jag tittar på dom platser han bruka finnas på, jag tittar en gång till - övergår till ALLA platser som finns, garderober, rum jag inte varit i, INGEN MÅNS, förstår att min darling måste smitit ut, han glider som en ål ut genom dörren när han e på de humöret

Jag gick flera vändor o ropade på honom, kikade i grannarnas trädgårdar med en ficklampa, inte en skymt, jag fick helt enkelt finna mig i att lägga mig utan min Måns  garageporten öppnades o alla dörrar inomhus, ifall han fanns nånstans som jag missat... sover skit den natten.

Någonstans mellan kl 5-6 på morgonen ger jag upp sömnen o går ut på trappan o spanar, sätter mig med en cigg, efter en stund hör jag MJAUUUU – min Måns låg under trappan, hur jag kände i den stunden går inte att beskriva

Nu funderar jag på att sätta upp en ”Varning för Måns” skylt på in o utsidan av ytterdörren, detta får INTE hända igen

HA DE GOTT MINA VÄNNER

Sen jag fick beskedet om att min vän o arbetskamrat försökt ta sitt liv har djupa tankar snurrat i min skalle.

Under de år som jag varit i Färgelanda har jag hört folk fördömma hans liv, jag vill inte gå in på en massa detaljer, men jag tycker att vi som medmänniskor har ett ansvar, vi måste göra de jobbiga o lägga oss i, de kan handla om liv...

På Näl kallades han i början på veckan för  "mirakelmannen", sen fick han en stroke o nu e de riktigt illa...

Jag vidhåller - detta var kanske inte de bästa för honom, att överleva - maskiner som håller honom vid liv - tänk om MEDMÄNNISKORNA hade varit där för honom på riktig INNAN allt detta

FRID MINA VÄNNER

Redan i Torsdags förstod jag att nåt inte stod rätt till, min arbetskamrat kom inte till jobbet, han ringde vid skiftbytet 14.00 o sa att han skulle bli sen, lite sur blev jag - jag hade haft utbildning med honom på övertid i två dagar, kvällen innan lämnade han en lapp till mig med lite frågor, så jag tänkte att jag får stanna denna dagen oxå för att visa honom, men som sagt - han skulle bli sen.

Själv hade jag bestämt med Jerka att vi skulle åka till Munkedal direkt efter jobbet, så han fick oxå vänta...

Vid tre ringer min arbetskamrat till sin samordnare o säger att han kommer inte alls, önskar oss en trevlig semester o lägger på - THAT´S IT....

Senare på kvällen läser jag hans kryptiska status på Facebook " U wish u knew" - sen bara tyst... med tiden ser jag att de kommer en massa inlägg från släkt o vänner från Island, några slutar med "Amen" - jag har hela tiden känt att något allvarligt hänt.

I går kväll, när jag var på väg att stänga ner datorn, fick jag ett meddelande på Facebook, en vän till arbetskamraten berättade att han hängt sig, men räddats i sista minuten av en som anade oråd, han var kliniskt död... på Näl har dom lyckats få liv i honom, han kallas "mirakelmannen", vet inte om detta va de bästa för honom, kanske hade han mått bäst av att gå vidare.

Jag chattade med hans vän till två på natten, de va inte lätt att somna sen, mycke som rör i huvudet.

Nu hoppas jag bara, för hans två små barn o alla närståendes skull, att allt slutar väl

I dag så tvingades jag till ett besök på Arbetsförmedlingen, min visstidsanställning "kunde" ju inte löpa över semestern...

Jerka, min följeslagare till jobbet i Färgelanda erbjöd sig att ta med mig till Falköping, Arbetsförmedlingen i Tidaholm har semester, jag tackade glatt ja, då slapp jag ta bussen tur o retur 6 mil

Jag har dåliga frukostvanor, de blev bara en macka o kaffe innan vi stack, besöket på AF tog fem minuter per skalle, inget att snacka om, vi ska ju tebax o jobba om tre veckor.

Nu va de ju inte bara att styra kosan tebax till Tidaholm inte, Jerka hade andra planer  först skulle tre stora säckar fågelmat inhandlas till mamsen  sen va de ju den där släpkärran till bilen som han så gärna ville ha... så vi styr kosan mot Kvänum, ut på samma väg som tar oss till Färgelanda, suck... väl framme så ska släpkärrors olika egenskaper avhandlas, jag tröttnar o går en sväng, hittade den fina Chryslern som jag gottade mig länge åt

Egenskaperna avhandlas fortfarande när jag kommert tebax, jag talar om att MAT börjar kännas viktigt, så jag får oss därifrån, men Jerka har redan glömt hur han tog sig dit och åker fel  

Vi startade halv elva o jag var strax efter halv tre igen, de hade gått fortare med bussen...

Som vanligt blir de sällan som man tänkt sig !

Ha de gott mina vänner o suss gott